m.p.

Vi passerar på trettio centimeters avstånd
med en främlings ansiktsuttryck
Du ser mig över axeln med en blick som säger
att jag aldrig existerat för dig
Jag ler när jag passerar, ett lagom lyckligt leende
ämnat för han som går bakom dig

Om vi är lyckliga, nöjda och så förbannat glada
varför tvingar vi då oss att leva inom gränser
där varje snedsteg möts av hat och aggressioner

Om vi är lyckliga, nöjda och så förbannat glada
varför kan vi då inte dela denna känsla
och leva på samma sida avgrunden

Vi håller ett säkerhetsavstånd på flera meter
men kärlek klarar att täcka ytor störra än så
Vi kommer ändå får kapitulera när vi når sista kapitlet
Ingen går segrande ur ett krig mot kärleken
Jag ser åt motsatt håll när jag passerar för nära
ett kallt krig har intagit kärlekens varma plats

Om vi har gått vidare och funnit det vi alltid sökt
varför sliter vi då tag i hatet som om det vore
det som står oss allra närmast

Om vi har gått vidare och funnit det vi alltid sökt
varför låtsas vi då att vi aldrig existerat i ett vi?


melaniepersson.