6 december 2007,
I just got off the phone with you
Like any other night
I know that I said I loved you too
But he was on my mind.
Jag vågade aldrig hoppas på något som detta, den höstdagen bakom stängda dörrar. det var vackert och vi var rusiga av kärlek, lust och allt som var härligt och lockande. men jag bad bara om en kväll som den, en kväll av återfall, en kväll med ögon som åter väcks till liv och med känslor som tryckts undan som åter tillåts komma till ytan. det var du och jag och ljusa väggar. du och jag och dämpade ljus och läppar som viskade men stämband som knappt vågade höras. du och jag och bomullslakan som slingrade sig om varma kroppar.
ikväll ska världen få veta. månen ska få se och få äran att berätta för solen, med stjärnorna som vittnen, om kyssar bakom stängda dörrar och om lust och rött och rosa som letar sig ut genom dörrens alla springor för att rummet är för litet för att rymma dess volym. ja, rummet är för litet för att rymma all dess härlighet. det ska bli en berättelse om rosiga kinder och ögon med glans, om hallonröda läppar som smakar sött av kärlek och längtan. om kyssar och famlande händer som rusar lika fort som blodet i ådrorna och om två hjärtan som slår i takt på kärleks alla vis.
jag vågade aldrig hoppas på detta. på att det skulle bli något mer efter kvällen med kyssar som smakade sött. jag dränkte alla förhoppningar trots att rosa och rött gjorde mig hög och lycklig. jag kämpade med murar och barriärer men med ögon med glans och med ett hjärta som rusade i ljusets hastighet blev barriärerna svaga och murarna fick alldeles för många sprickor och fel. du kunde riva dem med en viskning men krossade dem med en kärleksstorm.
så inatt föll vi ner, bland bomullslakan igen. och jag minns inte om det var dämpade ljus eller om det var ljusa väggar men jag minns hallonröda läppar som smakade sött och kroppar som möttes i en dans med vinterhy i höstkyla. och det blev värme och julstjärna och fönster som öppnades för att släppa in höstkyla och ensamma snöflingor som ville smälta i värme och pärlas på bröstkorgar som spändes ut av kärlek och pressades samman av lycka. jag minns två bröstkorgar som flöt i takt, jag minns läppar som log när ögon stängdes och välkomnande en natt som bara var en fortsättning eller en början.
melaniepersson.
ikväll ska världen få veta. månen ska få se och få äran att berätta för solen, med stjärnorna som vittnen, om kyssar bakom stängda dörrar och om lust och rött och rosa som letar sig ut genom dörrens alla springor för att rummet är för litet för att rymma dess volym. ja, rummet är för litet för att rymma all dess härlighet. det ska bli en berättelse om rosiga kinder och ögon med glans, om hallonröda läppar som smakar sött av kärlek och längtan. om kyssar och famlande händer som rusar lika fort som blodet i ådrorna och om två hjärtan som slår i takt på kärleks alla vis.
jag vågade aldrig hoppas på detta. på att det skulle bli något mer efter kvällen med kyssar som smakade sött. jag dränkte alla förhoppningar trots att rosa och rött gjorde mig hög och lycklig. jag kämpade med murar och barriärer men med ögon med glans och med ett hjärta som rusade i ljusets hastighet blev barriärerna svaga och murarna fick alldeles för många sprickor och fel. du kunde riva dem med en viskning men krossade dem med en kärleksstorm.
så inatt föll vi ner, bland bomullslakan igen. och jag minns inte om det var dämpade ljus eller om det var ljusa väggar men jag minns hallonröda läppar som smakade sött och kroppar som möttes i en dans med vinterhy i höstkyla. och det blev värme och julstjärna och fönster som öppnades för att släppa in höstkyla och ensamma snöflingor som ville smälta i värme och pärlas på bröstkorgar som spändes ut av kärlek och pressades samman av lycka. jag minns två bröstkorgar som flöt i takt, jag minns läppar som log när ögon stängdes och välkomnande en natt som bara var en fortsättning eller en början.
melaniepersson.