m.p.

ibland gör du saker som får mig att undra

jag undrar vem du egentligen tänker på

när klockan slår nolltrefyrtioåtta

och du vaknar utan någon speciell anledning

jag undrar vem du tänker på

när mobilen spelar sin välkända alarmsignal

eller vems stämma som ljuder i dina öron

klockan nittonnolltvå en söndagkväll

ibland gör du saker som får mig att undra

och jag finner aldrig riktigt de rätta svaren

jag antar att jag så småningom

helt enkelt bara glömmer vad jag undrade

tills vidare.

Du borde gömma dina bevis

och inte le åt henne så avslöjande


Du borde komma hem om nätterna

och inte hålla hennes hand på en parkbänk

i mörker


Du borde le och säga hej

och inte se mig över axeln.



Hur kan du ringa mig när det passar dig

och påstå att jag inte är närvarande

när dina händer fortfarande

bär värme ifrån hennes?


Hur kan du lägga dig

och kräva närhet varje kväll

med hennes doft i dina kläder?


Hur kan du komma hem

hög på hennes andetag

och låta mig ta dig ner på jorden?



Du spenderar nätterna med att andas

hennes andetag

För att sedan bege dig hem till mig

och ge mig den kvalitetstid jag begär


Din famn är öppen för hennes behov

omfamnar gärna hennes kropps alla celler

Innan du beger dig hem till mig

för en kyss på kinden och ett "jag måste iväg"





Jag drar mig för att somna på kvällen,

jag undrar vem du somnar bredvid.

vi har snubblat runt vid ett helvetesgap

och lekt med tanken på att falla i

gärna stått med ena foten över kanten

men när vi tappade balansen

försvann det påstådda roliga

och utan säkerheten från dina andetag

slog du mitt schemalagda liv ur balans

du skrämde mig långt innanför skinnet

och fick det att krypa under huden

du fick mig att inse att vi har stått för nära


jag faller.

det blir aldrig något vidare bra

när dina andetag är för långt bort

men jag tror att du glömde

någon gång när månaderna blev för många

hur man saknar och längtar

jag antar att det vi hade

som var det allra största vi visste

fördes iväg med vinden

lätt som en mjuk vit fjäder

och kvar står vi

snopna efter att ha förlorat

det vi en gång klamrade oss fast vid.

Jag har försökt berätta för honom
vilken dröm han är för varje flicka
Hans underbara insida och om
möjligt ännu mer fantastiska utsida
skapar den perfekta blandningen
man så sällan hittar någonstans

Bredvid denna fantastiska människa
Får jag vakna nästan så ofta jag önskar
Och hans andetag får jag andas
Nästan så ofta som jag behöver
Och aldrig får jag heller nog
Av allt det underbara han erbjuder.


melaniepersson.