m.p.

Jag ska ge dig en ros den första gången du kysser mig. Jag ska ge dig en ros den första gången du säger att du älskar mig. En för varje speciellt ögonblick vi tror ska vara för evigt, en för varje gång du lovar att alltid vara min. Då ska du få se, att allting vissnar och försvinner. För om du så sköter den med din allra ömmaste kärlek kommer den att blekna för varje dag och du ska få se att allting vissnar och försvinner. Den dag du säger att det ska vara för evigt ska du få en ros, och du ska få se den grymma sanningen; kärleken är inte mer oändlig än vad rosens sköra liv är.

även kärleken har ett bäst-före-datum, det är bara det att den förblindar oss så förföriskt att vi glömmer se efter. det är ju som man säger, allt som har en början har också ett slut. ett abrupt, ovälkommet slut man inte vill veta av, inte kännas vid och med största nöje blundar för, vänder ryggen åt och ser bort från. det låter så svart, mörkt, dunkelt dethär. vart tog de röda, rosa, skimrande sagorna vägen? det låter så dunkelt, som något vi skulle klara oss bättre utan, det låter som något som endast skänker oss olycka och elände mer än lycka och glädje.

det blir så fel oavsett hur man formulerar, jag formulerar inte kärleken i ord. jag formulerar inte känslan i ord. för en gång skull litar jag inte på ordens förmåga att göra något rättvisa. jag tror inte bokstäverna innehåller kraften, jag tror inte meningarna kan hänga med i melodin och inte kan orden hålla rytmen. punkt. slut på kapitel. ny bokstav, ny början. nu har du chansen att visa mig en annan sida. en annan sida av kärleken. av känslan. och kanske kan orden göra rättvisa nu. jag tvivlar.

melaniepersson.

jag vet faktiskt inte hur jag skulle kunna klara en dag till. jag vet faktiskt inte om jag kan lyckas pressa undan saknaden en dag, ens en timme eller minut till. men det är ju försent nu ändå. försent för några fler försök, försent för att ge upp och byta riktning. när jag ser ditt leende undrar jag vart du förlorade det, vart jag förlorade förmågan att locka fram det.

men det är försent nu i vilket fall som helst och det plågar mig att jag inte kommer somna i din famn eller vakna vid din sida mer. det plågar mig att alla våra drömmar och planer krossades och att ingenting någonsin kommer att bli som det var. jag kanske kommer acceptera det någon dag, kanske till och med förstå efter en tid. men just nu är allting bara fel och upp och ner och sängen är för tom och rummet är för kallt. timmarna är för långa och stunderna utan dig för många. och med dig kan jag inte dela mina tankar, jag tror bestämt du mår bättre utan dem.

du får lägga skulden på mig, om det känns bättre för dig ska jag inte protestera. jag hade nog missat en hel del av livet utan dig, ändå är det så mycket jag kanske kunde gjort annorlunda. jag hade ändrat på mig om jag kunnat, varit så som du velat ha mig, så du hade stannat lite längre. jag hade ändrat på mig så du inte behövde söka något annat, om jag visst, om jag kunnat, om jag anat. men jag lägger ingen skuld på dig. ingen skuld på dig även om jag borde. ingen skuld på dig om jag inte borde.

det är bara det att timmarna är för långa och stunderna är för många utan dig. saknaden gräver djupa hål där inombords som blir svåra att läka. men det är ju ändå försent nu. försent att upprepa misstag, försent att försöka göra allting bra, försent att försöka igen, försent att ge upp och byta riktning. så vad spelar det egentligen för roll vad för meningslösa ord som fyller denna sida, som får stå för dagens tankar. vad spelar det för roll vilka förtrollande meningar de bildar, när det ändå är försent.

melaniepersson.

is it any wonder I'm tired?
is it any wonder I don't know what's right?
is it any wonder that I feel afraid?
is it any wonder I feel betrayed?

I guess we stuck together
just for the simple reason
that we both fear goodbyes

Cause when we looked into
each others eyes we couldn't
dare to hurt what we saw there

And that's why we kept on
pretending that we loved the
situation we had put us in

but obviously we stuck together
only for the wretched reason
that we both fear goodbye

we should've been actors both of us cause
we played the role so covnincing that we
even fooled ourself with our game

I know you loved me once
I know you couldn't be without me, once
but most of all you were
so afraid of the heartbreaking end.

melaniepersson.

det fanns aldrig en tanke på något slut. i ljusets eller mörkrets stunder fanns det aldrig någon tanke på ett slut eller ett sista kapitel. när vi var som djupast, när vi var som högst eller när vi balanserade i mitten fanns ändå framtiden där som en självklarhet och det fanns inte en tanke på ett slut. jag antar att det är därför det kom som en chock när vi upptäckte att vi spårat ur och tappat bort kontakten med kärleken. det var därför vi stod där, handfallna med händerna i fickorna och stirrade på något vi inte ens visste vad det var. vi lät minuterna, timmarna, dagarna rulla utan att kommentera gapet framför oss trots att det inte fanns något vi funderade mer över.

i tumultet glömde vi kärleken och allt det vi skulle lagt vår energi på. i tumultet glömde vi varandra, vi stod ensamma inför gapet, vi glömde att vi hade någon att lita på, luta sig mot, finna stöd, tröst, värme hos. minuter, timmar, dagar trängde sig mellan oss, utvidgade både gapet och distansen mellan oss. på ett ögonblick var det som om ingen kärlek hade existerat. kyssarna blev falska och saknade stöd av känsla. kramarna blev allt desperatare i ett försök att finna vad vi förlorat men dagarna tillsammans blev både färre och kortare i takt med att saknaden började upphöra.

olyckligt, plötsligt medvetna om vart det hela var på väg blev vi rädda för varandra och för kärleken och satte själva dödsstöten i det vi kallat oss. vi rev av de sista banden, trampade sönder de sista broarna, smulade sönder de sista känslorna och gjorde allt för att radera det som varit.

vi flydde i panik från den plats vi förut ansett vara den säkraste. vi flydde i panik från varandra och allt vi kallat älska. ditt rum, ditt hem, din trädgård, din by, stad, omgivning blev ett område av förlust. mitt rum, mitt hem, min trädgård, min by, stad, omgivning blev av dig lika undvikt som om det varit helvetet. vi raderade allt. satte punkt, sen stor bokstav. och började om. hur länge kommer vi kunna hålla fasaden uppe? hur länge innan kulisserna rasar och avslöjar allt det vi så desperat stänger ute?

melaniepersson.

maybe you just need to
convince me it's okay.

I hate when you do this to me
I wish you would just understand
That there's someone on the other side
Of the closed and locked door
On the side you don't see
When you're in there arguing about stupid things
I don't even wanna know

Why don't you see the world from my sight
Why don't you take just one minute
To listen to yourself
To take a breath long enough to wonder
Why are you doing this anyway?

I hate when you're trying to talk to me
About things I don't wanna talk about
You see, I don't wanna know
Anything about the world beyond my sight
I just wanna know the things you don't even know
Why did you even start

Why don't you see the world from my sight
Why don't you take just one minute
To listen to yourself
To take a breath long enough to wonder
Why are you doing this anyway?

I swear, you don't even know why
You're keeping on not talking
Screaming, Shouting, Crying
Give me a second to relax
Just stay silent for an hour
So I can live in happiness for a while
 
Why don't you see the world from my sight
Why don't you take just one minute
To listen to yourself
To take a breath long enough to wonder
Why are you doing this anyway?

melaniepersson.

ikväll ska jag ta ett steg och lägga tyngden på mina egna fotsulor. jag ska ta smällarna med min egen kropp och bygga broarna över motgångarna med min egen kraft. jag förstår inte hur jag kunde låta murarna rasa, jag har släppt er för nära, jag känner inte igen min omgivning, det räcker nu. ni får gå ut och vänta, ikväll behöver jag ensamhetens alla tyngder. jag har varit beroende för länge, jag behöver lära mina ben att ta sina egna steg igen, jag behöver lära mina ögon att se med egna blickar.

det har blivit alldeles för myckert närhet, på alla stadier. jag behöver ensamhetens grubblande ikväll om jag ska hitta ut igen. jag behöver ensamhetens tyngder ikväll, om jag ska ta mig upp i morgon. jag flyr från allt och från jag vet inte vad, men jag gör det åtminstone med mina egna ben och det är min egen kropp som tar smällarna. jag flyr, men jag gör det i alla fall själv, ikväll.

jag ber om ursäkt, men var det kärlek förut är det nog över nu. jag ber om ursäkt för saknaden som blev för mycket, för kärleken som kvävde, för lyckan som rasade i grunden, för allt som inte höll, för allt som gick i kras. jag ska inte muta er till tystnad, ni kan berätta om kärleken som försvann, om lyckan som gick i kras och saknaden som tog överhand. ni kan berätta vad som gick snett, hur jag förde det till botten. jag mutar er inte till tystnad, jag tar smällarna själv idag.

vi vet nog inte var det bär av härnäst, det är ovisshetens labyrint. men vi kan sova sida vid sida i natt om du vill. vi kan vakna sida vid sida i morgon, om jag är kvar. trots allt får ni nog vänta utanför ikväll, så jag får känna på marken, så jag får uppleva världen. med ensamheten som sällskap. trots allt är ni nog inte bra nog ikväll, jag ber om ursäkt. du kan nog aldrig bli riktigt rätt. lyckan i hans ansikte den dag jag försvann kommer alltid finnas kvar. det var lyckan av att möta en frihet han inte visste fanns. jag vill inte ta den ifrån dig, inte ikväll, inte i morgon. du kommer nog aldrig bli riktigt rätt och om det var kärlek förut är det nog borta nu, tyvärr.

melaniepersson.

If it looks like it works
and it feels like it works,
then it works.

After all the moments we've past hand in hand
And in a time like this
When we've found each other again
Why can't we let the love get a final try
To be as endless as we promised in the beginning

Cause I've found a reason for us to keep on
I've found a flame for us to follow
And my excuse is that I just
Didn't know how much I loved you

I'm so aware of all these consequences
I'm so aware that I don't wanna hear them again
Every little thing that my last move can lead to
I've told myself a hundred times, so yes I know

But I've found a reason for us to keep on
I've found a leader for us to follow
And the last thing I wanna tell you is
That I didn't know how much I loved you

But even though you want it or not
You're still half of the problems I show you
And now we just have to learn from the past
To see how this will end
And then maybe we won't do the same mistake again
Then maybe we can lay down to say

That we've found a reason for us to keep on
We've found a love stronger than anything
And the last thing we'll lay down to say is
That we didn't know how much we loved each other.

melaniepersson.

När du lade armarna om henne för första gången, lade du tryggheten om henne för alltid. Och när du drog henne intill dig var det som om det bara fanns ett liv och det var ni. Du höll henne som ingen hållt henne förut, som om hon vore det ömtåligaste du sett. Och det var som om ni aldrig varit någon annanstans än där, ja, det var som om ni hittat hem. Både du och hon. Det var en intensitet i ditt omfamnande som fick henne att tappa andan för några sekunder. Det var något djupt i din blick som fick henne att bygga upp en mur runtomkring er. Och du skulle aldrig kunna neka att du hjälpte till. Ni ville båda behålla det ni hade just då. Hon visste att det skulle vara över inom kort. Du kände det på dig. Hon visste var hon hade dig och vart du ville gå. Du hade ingen aning. Hon visste när det skulle vara över, att det inte skulle vara. Att det var nu, just nu men inte sen. Du hade förhoppningar. Inget fattades, inget saknades. Hon var bara tvungen att gå. Du gjorde inte fel, din famn var den perfekta. Men hon var tvungen att gå. Dina andetag var lugna och flöt i takt med hennes. Men hon var tvungen att gå. Hon skulle aldrig förstå, hon skulle aldrig släppa, hon skulle aldrig glömma. Men hon var tvungen att gå. Och du var tvungen att släppa. Hon älskade dig på någon nivå. Hon älskade dig när ni var fast i ögonblicket. Men hon var tvungen att gå. tvungen att gå.

melaniepersson.

Every step that you take could
be your biggest mistake
It could bend or it could break
But that's the risk that you take.
 
I hope you don't expect me to tell you how I feel
I hope you don't, cause it would've been to bad
No, I hope you don't, cause it's over, baby
You said it yourself

You're no longer inside of me
You're no longer a part of me
No honey, no

And how am I supposed to move on from now
I just didn't think I was that easy to replace
You surprised me, you hurt, hurt, hurt me baby
But it's over, you said it yourself

You're no longer inside of me
You're no longer a part of my reality
No honey, no

There are moments I wish I had never let you into my life
And there are hours when I want you back
There are days of questioning myself what I did wrong
But it's over now, baby
You said it yourself and,

I'm no longer inside of you
I'm no longer a part of you
No honey, no
You left me outside and I want to get in.

melaniepersson.

Just because I'm sorry doesn't mean
I didn't enjoy it at the time.
You're the only thing that I love
It scares me more every day.

ikväll känns allting bra. sådär obehagligt bra som i väntan på stormen. inte kan jag låta det vara så. inte kan jag heller vänta på stormen. jag måste sätta mig ner och grubbla, tills jag finner ett bekymmer. och när jag funnit det ska jag analysera det, tills jag skapat mig ett problem. och först då kan jag sätta mig ner i lugn och ro, och känna att allting är som det ska vara. då har jag skapat mig en storm så jag slipper vänta. för självklart måste det finnas ett och, ett kanske, ett men. det måste finnas ett tvivel eller en tvekan. det måste finnas ett abrupt slut på en obeskrivlig lycka. annars är det inte livet.

jag skapar mig en storm, så jag har någonting att oroa mig över. jag skapar mig en storm och ger den chansen att vända upp och ner på allt det bra. någonting att tvivla på, någonting att tveka inför, någonting att oroa sig över. du är bättre än vad mina tankar någonsin vågade drömma om. det blir ohanterligt. jag måste skapa ett problem, något jag är van vid. så jag kan hantera. dig. jag ska nog hitta ett bekymmer. och när jag gjort det, då ska jag skapa mig ett problem. och därefter, efter lyckans rus. då kommer jag ångra mitt problem, min storm.

när stormen blir till orkan, eller kanske till och med tornado. ohanterligt. då ska jag ångra att jag skapade det. när orkanen sliter taket av mitt hus och kontrollen ur mitt liv ska jag fråga mig varför jag skapade den men inte lyssna på svaret. men nu har jag tillåtit mig själv att se. både baksida och framsida. nu ska jag gå och skapa mig ett bekymmer. ett bekymmer att förstora upp till ett problem. och sen ska jag ångra mig. men det hindrar mig inte. det kommer inte förrän senare.

melaniepersson.

True love is something that comes easy,
but have you ever heard me scream "I love you."

Can't you stay for a moment
to kiss me goodnight
Can't you stay for some hours
to hold my hand when I fall asleep
Please, can't you stay a little longer
I swear I need you a little more

I think I like days like today
when I can say I love you without anyone noticing
I think I like days like today just because
they're reminding me of the days I used to share with you
and in my mind I'm still holding you tight
in my mind, nothing can tear us apart
and that's what makes me wanna ask you,

Can't you stay for a moment
to be the last thing I see when I close my eyes
Can't you stay for some hours
to hold me closer than you've ever done
Please, can't you stay a little longer
I swear that love will keep us alive

I think I like the nights filled with light
when I can see your smile close to me
And I think I like all those memories I've ignored
just to tell myself there's nothing to miss
I think I like the sound of the guitar close to me
just because it makes me feel like you're there

Can't you stay for a moment
to scream that you love me
Can't you stay for some hours
so I can proove to you, love's what you need
Please, can't you stay a little longer
cause in some how I need you so bad.

melaniepersson.

jag kanske önskar att jag var den enda för dig
men det tänker jag inte berätta
jag kanske önskar att vi var de enda i världen
men det är inget jag tänker avslöja.

Oh, I need something more
And I guess it's something you no longer can give
Don't blame me for knowing far to well
What happens when everything ends
Don't blame me for fearing
the lost of you
Cause you said it yourself
You can't, can't, can't no longer give me that

Pay me no attention
It's not me you're looking for
Don't turn around after leaving
I can't handle seeing you take off

I've got nowhere to go
cause I've forgot how to move without you
and that's the centre of love
I'm sorry you've missed it
I really tried my best to be what you were looking for
and I loved you higher than everything
Therefore, I'm sorry for loving you
more than you could handle

Pay me no attention
I'm not the one to make you happy
Don't turn around after leaving
Just walk, walk away from me

I really thought this time was different
that your love was something else
something higher, longer, not so predictable
I'm sorry, I was wrong
It looks like a repeat from something
that has happened before
It seems so useless to see you walk away
I wanna tell you; "I told you so"
Cause I did, when you came
You're not going to make this, I told you

Pay me no attention
I'm not the one for you
Don't turn around after leaving
Take your memories and leave me to the past.

melaniepersson.

hon tappade sin vägledning för längesen, bytte kompassen mot kärleken och trodde hon skulle vara lycklig för evigt. men kärleken svek och den älskade försvann, utan kompass och utan guide blev vägen tillbaka svår att finna. hennes bara fötter, vana vid rosornas mjuka blad, blev söndertrasade av de taggar som fanns under och som nu dök upp. på ett häpnadsväckande sätt blev stjälkarna till träd och taggarna till köttätande tänder som sökte den fruktan och skräck som skuggorna svepte in henne i.

du skulle kunna fråga henne hur det kändes att kvävas av längtan eller hur det kändes den dag du försvann, då du packade väskan, låste dörren och rullade nerför uppfarten i den bil som föralltid skulle betyda sorg och längtan för de du lämnade bakom dig. för henne och alla de känslor hon blev fångad med. du skulle kunna ha lämnat dörren på glänt för att släppa ångesten lös. nu ligger hon på knä vid den stängda dörren, omringad av träd och uppbunden av snaror med tankarna i det förflutna och med händerna knäppta.

hon bytte kompassen mot kärleken, hon bytte kompassen mot dig i tron om att du var den hon väntat på. du ledde henne upp bland molnen, in genom Paradisets portar och släppte hennes hand. när sommaren var över svek kärleken. ty, det var ju bara en sommar-förälskelse och du stängde dörren om den, placerade den i ett fack med de andra som förgyllt dina senaste somrar. det blev ett fint minne för dig, det blev en mardröm för henne. det blev en av tusen för dig men oersättligt för henne.

du trodde det var så oskuldsfullt men hon var inte med på reglerna och dina villkor blev aldrig upplästa. du lämnade en nybörjare utan kunskap, en orienterare utan karta eller en hockey-målvakt utan skydd. sårbar och ensam, mottaglig för all längtan.

melaniepersson.

jag kunde säga att jag önskar
du förstod men det är inte det.
Jag vill nog bara ändra sanningen.

I remember the beginning of the book
When the love was still the only thing we knew
And the happiness walked hand-in-hand with us
I remember all this like yesterday
But still it was all in the beginning, chapter one

Your story will go on even after me
But this chapter has ended
The pages will be filled with
thousands of memories
But we're just one of the past chapters

I tried so hard to be every piece of your dream
And I can't remember one moment
I wasn't there to hold you when you needed it
I tried so hard to be yours
That I even forgot how to live
But I guess we've written
The last words of that chapter, the love-chapter

Your story will go on even after me
But this chapter has ended
The pages will be filled with
the rest of your life's experiences

But we're just one of the past chapters
My story will go on even after you
But this chapter has ended
The pages will be filled with
my attemt to leave you to the past
Cause you're always gonna be, all of the chapters.

melaniepersson.

ditt hjärta slår i takt med någon annans. trots att du ligger här bredvid mig och låter dina andetag blandas med mina så kan jag svära på att ditt hjärta slår i takt men någon annans. när du fumlar efter min hand känner jag dina fingrar mot min hud, de är inte alls så varma som de brukade vara, du har låtit din värme gå över till någon annan. när jag egentligen borde gråta ligger jag istället här och fascineras över din styrka. du vet att jag vet att du tagit tillbaka den kärlek du en gång lovade mig för evigt och ändå ligger du här och håller den hand, som fortfarande är varm av din kärlek och av kärleken till dig, med din hand som inte har mer kärlek att ge. inte här, men någon annanstans.

när du vänder mig ryggen för att falla i sömn vet jag med ens att i natt är det inte bara för i natt, i natt är det för alltid och förmodligen är det just det som får mig att vilja vara närmare dig än alla andra nätter. trots att din kropp är så mycket kyligare än jag någonsin känt den. jag kan inte vara arg på dig för att du försvinner, kan inte känna vrede över kylan, allt jag känner är dendär förtollande tystheten som blir när kärleken dör i dina händer och du vet att det finns inte en chans att du kan stoppa det.

under den nattens tystnad var jag nästan säker på att jag kunde höra mitt eget hjärta spricka och bli till små osynliga fragment av vad som en gång varit lycka och jag önskade att du legat där bredvid mig och hållit om mig, som ett löfte om att det inte skulle vara spruckit för alltid. men din rygg vittnade om något annat, den påminde mig om en mur som stod mellan mig och Paradiset, mig och Lyckan, mig och Framtiden. det var bara din rygg men i mina ögon växte det redan taggtråd på toppen.

melaniepersson.