m.p.

(c) melaniepersson. igår existerade inget slut.

Jag har haft din röst på repeat i timmar nu

Och tänkt på alla stora ord vi sagt

Och att jag inte är redo att släppa än

Att jag inte är redo att ge upp ännu

Jag har stirrat på ditt ansikte i timmar nu

Och funderat över hur många gånger

jag kysst dom läpparna

Och över hur många gånger

jag sett in i dom ögonen

För jag är inte redo att släppa än

Jag undrar om du vet hur det känns

när allting annat bleknar och försvinner

och om du vet hur det känns

att känna mina känslor

tänka mina tankar och

drömma mina drömmar

Jag har vägt och lyssnat på mina ord i timmar

Och undrar om du vet hur det känns

att säga ord om ett slut

man inte ens vill tänka på

Om du vet hur det känns att föreslå saker

som aldrig tidigare existerat

Jag undrar om du kan föreställa dig känslan

när man plötsligt inser

att oändlighet inte existerar

att det inte går att planera ett år framöver

att det inte ens är säkert du finns kvar

i morgon eller dagen därefter

Jag undrar om du lyssnar på min röst med

Och om du stirrat på mitt ansikte i timmar

Jag undrar om du är redo att släppa än

Och om du är redo att ge upp redan nu

Eller om vi delar samma panik

inför morgondagen.

melaniepersson.

(c) melaniepersson. vad händer när vi slutar tro.

Dagen då du inte längre kommer vara min

och jag inte längre kommer vara din

Minuten jag inte längre kan andas in din luft

och leva på att fylla mina lungor med din ånga

Sekunden du slutar sakna mig

varje gång jag försvinner runt hörnet

När du inte bryr dig när jag stänger dörren mer

När du inte saknar min kind mot ditt bröst om kvällen

När du slutar längta efter mina kyssar tidiga mornar

Det kommer bli svårt att acceptera

dagen då du väljer någon annan framför mig

Det kommer bli svårt att förstå

minuten du andas i någon annans nacke

Det kommer bli svårt att andas

sekunden du slutar slå mitt nummer varje kväll

Jag vill tro på ett förevigt och på en kärlek som aldrig tar slut

Jag har oddsen emot mig, det har vi alla

Men när du kysser min panna klockan sju

hur skulle jag då kunna önska något annat än en evighet?

melaniepersson.

(c) melaniepersson. jag skulle föreställa den lyckligaste.

Nej, jag har ju aldrig brytt mig förut

Är det din närhet som fattas?

Är det dina kyssar jag saknar

eller är det lugnet i din säng?

Är det ditt sätt att laga frukost

eller hålla om mig när vi lagade mat?

Är det sättet du kysste min nacke

eller sättet du rörde dina höfter?

Varför denna plötsliga insikt

Över 200 dagar för sent

Är det sättet du brukade somna på om kvällen

eller sättet du vaknade på om morgonen?

Är det sättet du går, står, ler, skrattar?

Är det minnet av dina varma händer

och hur de brukade värma mina?

Har vi nu nått den oundvikliga gränsen

av insikt över 200 dagar för sent

Ska jag nu stå här och ångra allt

som egentligen aldrig blev fel?

Vad frammanar denna väl undantrycka tanke

i ett hjärta som aldrig varit lyckligare?

Jag tror bestämt att det är sättet du kysser henne

med samma känsla som när du kysste mig

Eller är det sättet du ler åt henne

med samma leende du brukade le åt mig?

Är det fel att säga att jag saknar dig,

när det är det jag verkligen gör?

Jag tror det är ditt sätt att värma hennes händer

eller hur du rör dina höfter för henne,

och skrattar det skratt som gjorde mig knäsvag.

Jag ser ingen annan förklaring,

och mitt hjärta som aldrig varit lyckligare.

melaniepersson.

(c) melaniepersson. redan innan klockan slagit sju.

Denna morgon fick jag tillhöra skaran av de lyckligaste i världen.
Jag fick vakna i en säng jag vaknar i alldeles för sällan
bredvid en kropp som tillhör de vackraste jag känner till.
Jag fick kyssar i nacken redan innan klockan slagit sju och
jag fick krypa in i den varmaste famn jag känner till långt innan världen hade vaknat.

När solen steg upp i öster och sökte sig genom
persienner av linne gick det rysningar längs min ryggrad
och huden knottrade sig av värmen från din hud.
När världen fick fart utanför fönstret kunde vi bara dra täcket lite närmare intill
och känna oss som världens mittpunkt, eller de obetydligaste i universum.

När du gick och försvann runt hörnet kändes det lätt och tomt i bröstet på samma gång.
Tungt för att jag hatar att se dig gå och lämna mig bakom.
Lätt för att jag stod i dörren till ditt hus med en nyckel i min hand
och om jag inte vunnit ditt hjärta nu, hur kändes det då att vinna någons hjärta?

Det kändes något alldeles extra i morse strax efter sju
när du dukade bordet och kysste min kind.
Du fick mig att känna mig så säker när du tryckte min hand lite extra.
Eller när du skrattade skrattet som smälter mitt inre och gör mig svag i knäna.

Jag är inte säker, kanske är jag helt fel på det,
men jag tror jag tog ett steg in i framtiden i denna morgon.

melaniepersson.

(c) melaniepersson. tjugo rader text.

Med strålkastaren i ansiktet

lyser dina ögon lite extra

Bland neonljus och basgångar

tar du folket med storm

På första parkett är det lätt

att förstå vad förälskelse är

Ändå kan inte låten ta slut fort nog

Ändå kan inte basen tonas ut

tillräckligt snabbt

Innan du kan kliva av din tron

av tonsättare

och ner på jorden som en

vanlig pojke

som får mitt hjärta att slå extra-snabbt

Trots att dina slag mot mjuka trummor

eller dina fingrars dans över stålsträngar

får mitt hjärta att trollas bort

miljontals mil

Är ändå den bästa stunden

när tonerna får ge vika för behovet av en kyss.

melaniepersson.