19 januari 2008,

image48


det blev vår och det blev sommar
men här vilar en förbannelse av höst.

med sina lätta fingertoppar nuddade han hennes hjärta och
med de små fjäderlätta kyssarna svepte han in henne i mjukt kärleksstoft.
med leendet som fick huden att lägga sig i små rynkor vid ögonen
fick han fjärilarna i hennes mage att begå utbrytarförsök likt houdini.
och när djupröda läppar fuktade hennes kärleksröda kind
strömmade lyckan som en flod genom hennes kropps vener och artärer.
när han gled ner under täcket så lagom nära och när den välbekanta armen
fann sin plats så behagligt runt hennes axlar fann lyckan sin plats i ett leende.
och då han drog henne nära intill i en blandning av trygghet och längtan
gav hennes kropp ifrån sig en skälvning av välbehag och
kärleken blossade genom hennes djupröda kinder.

så fann hon den hon kom att kalla framtiden
och så fann hon den hon kom att kalla evigheten
så visste hon plötsligt, vad kärlek var.

melaniepersson,
19-01-08

Kommentarer
Postat av: maria (igen)

fan.. nu sitter jag här och tårar rullar ner för min kind av dina vackra ord och för vad kärlek gör med två månniskor och för att kärleken just nu är flera mil ifrån.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback