m.p.

Jag skriver sagor om
hur underbart vi hade det

Om hur vi vaknade i lycka
och somnade i lycka

Om hur vi skrattade hela dagarna
och aldrig tröttnade

Och om stjärnorna utanför ditt fönster
och om stjärnorna i dina ögon

Och om hur du brukade säga att du
var lyckligast i världen som hade mig
och ja, du gjorde mig till den lyckligaste
med

Jag skriver om filten, musiken och oss
i trädgården

Om våra löften att aldrig lämna varandra
och aldrig släppa taget

Minns du hur det kändes
att vakna bredvid mig?

Minns du hur du brukade kyssa mig
och väcka mig?

Eller dagarna då vi aldrig gick upp?

Jag minns frukostarna
bland bomullslakan och kuddar av dun

Jag minns middagarna
bland stearinljus och kärlekskyssar

Men vad jag inte minns,
det man aldrig minns,
var orden som fick middagarna, frukostarna
och kyssarna

att plötsligt upphöra

Vad var det som gjorde
att jag aldrig mer
kommer ligga en heldag

bland dina bomullslakan
och lyssna på dina toner

bland gröna blad och grönare gräs?


Säg mig, älskling.


melaniepersson.

- - -

tack Linda och alla andra som kommenterat! Ni driver skrivarlusten framåt. <3