24 mars 2008,

image69

(c) melaniepersson. varsågoda, favorit i repris!


med en pensel skulle det förevigas.

du sluter dina armar om henne med en beslutsamhet som får henne att skälva av trygghet. du sveper in henne bland rosa moln och kärleksvisor, med samma omtänksamhet som när en moder håller om sitt barn. du bygger henne Drömmarnas land med samma noggrannhet som snickarnas snickare eller smedernas smed. med en blick så förtrollande och ett leende så gnistrande uppfyller du hennes hemligaste drömmar. det vi endast kallar illusioner. när du sluter armarna om henne med denna beslutsamhet faller hennes huvud mot ditt bröst och följer din andhämtning. du håller henne som om hon vore en ädelsten eller möjligen det vackraste du visste, som om hon skulle brista i dina händer om hon var längre ifrån dig. som om världen där utanför din famn var alldeles för grym för hennes sköra kropp.

från ett behagligt avstånd kunde man se dina fingrar runt hennes arm och hur ni rörde er i takt i samma andhämtning. och om en konstnär kommit förbi skulle denne slagit sig ner med sin pensel för att föreviga detta ögonblick och om en tonsättare kom förbi skulle han be om att få använda er som inspiration. om ett ungt par skulle ägna er en blick skulle ni föralltid bli deras förebild och i deras minne skulle bilden av er vara lika klar som konstnärens avbildning. människor, tusentals människor skulle passera er med tankarna åt sitt håll. människor, tusentals människor skulle ägna er en blick, ett leende.

men självklart skulle ni blekna. självklart skulle era andhämtningar bli alltmer sällsynta och din förut så värmande famn skulle bli kall men fortfarande trygg, så trygg. du skulle fortsätta att bygga Drömmarnas land runtom er. se så lik dendär bänken är en tron, se som detdär huset kan bli ett slott i din famn. och de rosa molnen och de ljuva kärleksvisorna kommer aldrig brista eller skingras. runt er ligger dom täta, som innan ett oväder. på avstånd kan man se, om man försöker, hur era kroppar skakar i takt när värmen börjar ge efter för kylan. men han skyddar fortfarande hennes sköra kropp från den värld som slutligen kommer föra dom genom himlens portar. och även när dom sjunker ihop tillsammans ligger hans armar om henne; han har lovat henne evig kärlek.

melaniepersson.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback