m.p.

Jag går inte hem utan dig ikväll.

jag vet inte om du minns, kanske minns du.
det var höst eller vinter. det var iallafall en torsdag.
kanske minns du. jag är inte säker själv.
men jag vet att det var en torsdag den dagen.
jag såg dig på ett annat vis. kanske var det hösten.
som gav dig andra nyanser. eller vintern.
du kanske inte ens minns en torsdag av tusen.
du kanske inte minns en torsdag för länge sedan.
men jag minns vinden och regnet och havet och saltet.
om jag visst temperaturen hade jag minnts även den.
jag minns alla löften och tunga ord. alla långa meningar.
jag minns dina ögon, dina läppar, dina händer.
jag minns hur jag skakade och hur du försökte, försökte.
vi tog våra tvekande, långsamma, tunga steg.
tillbaka mot verkligheten. vi ville inte alls, såklart.
aldrig tillbaka till verkligheten. tillbaka till livet.
jag ville lämna ett förslag. om ett liv vid havet och saltet.
om ett liv i regnet och i vinden. men jag kunde inte.
tungan hade fastnat, läpparna var klistrade.
och fötterna, de gick bara envist vidare. mot verkligheten.
mot allt det vi aldrig mer ville se. vi tröstade oss.
med nya drömmar, nya planer, nya saker.
men sen försvann decemeber och sen försvann januari.
snart har februari försvunnit. och det är fortfarande en mil.
en mil från dig till mig. fast det känns såklart längre.

I'm sorry if I let you down,
I let me down.