m.p.

(c) melaniepersson. igår existerade inget slut.

Jag har haft din röst på repeat i timmar nu

Och tänkt på alla stora ord vi sagt

Och att jag inte är redo att släppa än

Att jag inte är redo att ge upp ännu

Jag har stirrat på ditt ansikte i timmar nu

Och funderat över hur många gånger

jag kysst dom läpparna

Och över hur många gånger

jag sett in i dom ögonen

För jag är inte redo att släppa än

Jag undrar om du vet hur det känns

när allting annat bleknar och försvinner

och om du vet hur det känns

att känna mina känslor

tänka mina tankar och

drömma mina drömmar

Jag har vägt och lyssnat på mina ord i timmar

Och undrar om du vet hur det känns

att säga ord om ett slut

man inte ens vill tänka på

Om du vet hur det känns att föreslå saker

som aldrig tidigare existerat

Jag undrar om du kan föreställa dig känslan

när man plötsligt inser

att oändlighet inte existerar

att det inte går att planera ett år framöver

att det inte ens är säkert du finns kvar

i morgon eller dagen därefter

Jag undrar om du lyssnar på min röst med

Och om du stirrat på mitt ansikte i timmar

Jag undrar om du är redo att släppa än

Och om du är redo att ge upp redan nu

Eller om vi delar samma panik

inför morgondagen.

melaniepersson.