m.p.

(c) melaniepersson. redan innan klockan slagit sju.

Denna morgon fick jag tillhöra skaran av de lyckligaste i världen.
Jag fick vakna i en säng jag vaknar i alldeles för sällan
bredvid en kropp som tillhör de vackraste jag känner till.
Jag fick kyssar i nacken redan innan klockan slagit sju och
jag fick krypa in i den varmaste famn jag känner till långt innan världen hade vaknat.

När solen steg upp i öster och sökte sig genom
persienner av linne gick det rysningar längs min ryggrad
och huden knottrade sig av värmen från din hud.
När världen fick fart utanför fönstret kunde vi bara dra täcket lite närmare intill
och känna oss som världens mittpunkt, eller de obetydligaste i universum.

När du gick och försvann runt hörnet kändes det lätt och tomt i bröstet på samma gång.
Tungt för att jag hatar att se dig gå och lämna mig bakom.
Lätt för att jag stod i dörren till ditt hus med en nyckel i min hand
och om jag inte vunnit ditt hjärta nu, hur kändes det då att vinna någons hjärta?

Det kändes något alldeles extra i morse strax efter sju
när du dukade bordet och kysste min kind.
Du fick mig att känna mig så säker när du tryckte min hand lite extra.
Eller när du skrattade skrattet som smälter mitt inre och gör mig svag i knäna.

Jag är inte säker, kanske är jag helt fel på det,
men jag tror jag tog ett steg in i framtiden i denna morgon.

melaniepersson.