m.p.

hon tappade sin vägledning för längesen, bytte kompassen mot kärleken och trodde hon skulle vara lycklig för evigt. men kärleken svek och den älskade försvann, utan kompass och utan guide blev vägen tillbaka svår att finna. hennes bara fötter, vana vid rosornas mjuka blad, blev söndertrasade av de taggar som fanns under och som nu dök upp. på ett häpnadsväckande sätt blev stjälkarna till träd och taggarna till köttätande tänder som sökte den fruktan och skräck som skuggorna svepte in henne i.

du skulle kunna fråga henne hur det kändes att kvävas av längtan eller hur det kändes den dag du försvann, då du packade väskan, låste dörren och rullade nerför uppfarten i den bil som föralltid skulle betyda sorg och längtan för de du lämnade bakom dig. för henne och alla de känslor hon blev fångad med. du skulle kunna ha lämnat dörren på glänt för att släppa ångesten lös. nu ligger hon på knä vid den stängda dörren, omringad av träd och uppbunden av snaror med tankarna i det förflutna och med händerna knäppta.

hon bytte kompassen mot kärleken, hon bytte kompassen mot dig i tron om att du var den hon väntat på. du ledde henne upp bland molnen, in genom Paradisets portar och släppte hennes hand. när sommaren var över svek kärleken. ty, det var ju bara en sommar-förälskelse och du stängde dörren om den, placerade den i ett fack med de andra som förgyllt dina senaste somrar. det blev ett fint minne för dig, det blev en mardröm för henne. det blev en av tusen för dig men oersättligt för henne.

du trodde det var så oskuldsfullt men hon var inte med på reglerna och dina villkor blev aldrig upplästa. du lämnade en nybörjare utan kunskap, en orienterare utan karta eller en hockey-målvakt utan skydd. sårbar och ensam, mottaglig för all längtan.

melaniepersson.