19 oktober 2007,
tack för nattens alla lögner,
tack för svaren på gåtorna du la i min hand.
ikväll ska jag ta ett steg och lägga tyngden på mina egna fotsulor. jag ska ta smällarna med min egen kropp och bygga broarna över motgångarna med min egen kraft. jag förstår inte hur jag kunde låta murarna rasa, jag har släppt er för nära, jag känner inte igen min omgivning, det räcker nu. ni får gå ut och vänta, ikväll behöver jag ensamhetens alla tyngder. jag har varit beroende för länge, jag behöver lära mina ben att ta sina egna steg igen, jag behöver lära mina ögon att se med egna blickar.
det har blivit alldeles för myckert närhet, på alla stadier. jag behöver ensamhetens grubblande ikväll om jag ska hitta ut igen. jag behöver ensamhetens tyngder ikväll, om jag ska ta mig upp i morgon. jag flyr från allt och från jag vet inte vad, men jag gör det åtminstone med mina egna ben och det är min egen kropp som tar smällarna. jag flyr, men jag gör det i alla fall själv, ikväll.
jag ber om ursäkt, men var det kärlek förut är det nog över nu. jag ber om ursäkt för saknaden som blev för mycket, för kärleken som kvävde, för lyckan som rasade i grunden, för allt som inte höll, för allt som gick i kras. jag ska inte muta er till tystnad, ni kan berätta om kärleken som försvann, om lyckan som gick i kras och saknaden som tog överhand. ni kan berätta vad som gick snett, hur jag förde det till botten. jag mutar er inte till tystnad, jag tar smällarna själv idag.
vi vet nog inte var det bär av härnäst, det är ovisshetens labyrint. men vi kan sova sida vid sida i natt om du vill. vi kan vakna sida vid sida i morgon, om jag är kvar. trots allt får ni nog vänta utanför ikväll, så jag får känna på marken, så jag får uppleva världen. med ensamheten som sällskap. trots allt är ni nog inte bra nog ikväll, jag ber om ursäkt. du kan nog aldrig bli riktigt rätt. lyckan i hans ansikte den dag jag försvann kommer alltid finnas kvar. det var lyckan av att möta en frihet han inte visste fanns. jag vill inte ta den ifrån dig, inte ikväll, inte i morgon. du kommer nog aldrig bli riktigt rätt och om det var kärlek förut är det nog borta nu, tyvärr.
melaniepersson.
det har blivit alldeles för myckert närhet, på alla stadier. jag behöver ensamhetens grubblande ikväll om jag ska hitta ut igen. jag behöver ensamhetens tyngder ikväll, om jag ska ta mig upp i morgon. jag flyr från allt och från jag vet inte vad, men jag gör det åtminstone med mina egna ben och det är min egen kropp som tar smällarna. jag flyr, men jag gör det i alla fall själv, ikväll.
jag ber om ursäkt, men var det kärlek förut är det nog över nu. jag ber om ursäkt för saknaden som blev för mycket, för kärleken som kvävde, för lyckan som rasade i grunden, för allt som inte höll, för allt som gick i kras. jag ska inte muta er till tystnad, ni kan berätta om kärleken som försvann, om lyckan som gick i kras och saknaden som tog överhand. ni kan berätta vad som gick snett, hur jag förde det till botten. jag mutar er inte till tystnad, jag tar smällarna själv idag.
vi vet nog inte var det bär av härnäst, det är ovisshetens labyrint. men vi kan sova sida vid sida i natt om du vill. vi kan vakna sida vid sida i morgon, om jag är kvar. trots allt får ni nog vänta utanför ikväll, så jag får känna på marken, så jag får uppleva världen. med ensamheten som sällskap. trots allt är ni nog inte bra nog ikväll, jag ber om ursäkt. du kan nog aldrig bli riktigt rätt. lyckan i hans ansikte den dag jag försvann kommer alltid finnas kvar. det var lyckan av att möta en frihet han inte visste fanns. jag vill inte ta den ifrån dig, inte ikväll, inte i morgon. du kommer nog aldrig bli riktigt rätt och om det var kärlek förut är det nog borta nu, tyvärr.
melaniepersson.
Kommentarer
Trackback