m.p.

Just because I'm sorry doesn't mean
I didn't enjoy it at the time.
You're the only thing that I love
It scares me more every day.

ikväll känns allting bra. sådär obehagligt bra som i väntan på stormen. inte kan jag låta det vara så. inte kan jag heller vänta på stormen. jag måste sätta mig ner och grubbla, tills jag finner ett bekymmer. och när jag funnit det ska jag analysera det, tills jag skapat mig ett problem. och först då kan jag sätta mig ner i lugn och ro, och känna att allting är som det ska vara. då har jag skapat mig en storm så jag slipper vänta. för självklart måste det finnas ett och, ett kanske, ett men. det måste finnas ett tvivel eller en tvekan. det måste finnas ett abrupt slut på en obeskrivlig lycka. annars är det inte livet.

jag skapar mig en storm, så jag har någonting att oroa mig över. jag skapar mig en storm och ger den chansen att vända upp och ner på allt det bra. någonting att tvivla på, någonting att tveka inför, någonting att oroa sig över. du är bättre än vad mina tankar någonsin vågade drömma om. det blir ohanterligt. jag måste skapa ett problem, något jag är van vid. så jag kan hantera. dig. jag ska nog hitta ett bekymmer. och när jag gjort det, då ska jag skapa mig ett problem. och därefter, efter lyckans rus. då kommer jag ångra mitt problem, min storm.

när stormen blir till orkan, eller kanske till och med tornado. ohanterligt. då ska jag ångra att jag skapade det. när orkanen sliter taket av mitt hus och kontrollen ur mitt liv ska jag fråga mig varför jag skapade den men inte lyssna på svaret. men nu har jag tillåtit mig själv att se. både baksida och framsida. nu ska jag gå och skapa mig ett bekymmer. ett bekymmer att förstora upp till ett problem. och sen ska jag ångra mig. men det hindrar mig inte. det kommer inte förrän senare.

melaniepersson.