m.p.

ditt hjärta slår i takt med någon annans. trots att du ligger här bredvid mig och låter dina andetag blandas med mina så kan jag svära på att ditt hjärta slår i takt men någon annans. när du fumlar efter min hand känner jag dina fingrar mot min hud, de är inte alls så varma som de brukade vara, du har låtit din värme gå över till någon annan. när jag egentligen borde gråta ligger jag istället här och fascineras över din styrka. du vet att jag vet att du tagit tillbaka den kärlek du en gång lovade mig för evigt och ändå ligger du här och håller den hand, som fortfarande är varm av din kärlek och av kärleken till dig, med din hand som inte har mer kärlek att ge. inte här, men någon annanstans.

när du vänder mig ryggen för att falla i sömn vet jag med ens att i natt är det inte bara för i natt, i natt är det för alltid och förmodligen är det just det som får mig att vilja vara närmare dig än alla andra nätter. trots att din kropp är så mycket kyligare än jag någonsin känt den. jag kan inte vara arg på dig för att du försvinner, kan inte känna vrede över kylan, allt jag känner är dendär förtollande tystheten som blir när kärleken dör i dina händer och du vet att det finns inte en chans att du kan stoppa det.

under den nattens tystnad var jag nästan säker på att jag kunde höra mitt eget hjärta spricka och bli till små osynliga fragment av vad som en gång varit lycka och jag önskade att du legat där bredvid mig och hållit om mig, som ett löfte om att det inte skulle vara spruckit för alltid. men din rygg vittnade om något annat, den påminde mig om en mur som stod mellan mig och Paradiset, mig och Lyckan, mig och Framtiden. det var bara din rygg men i mina ögon växte det redan taggtråd på toppen.

melaniepersson.