9 februari 2009, 14:04
I guess I'm left without a word to say
you took them all
along with the memories
I wasn't welcome anymore
to leave a mark in your life
you said I hurt you too much
I said it was a lie
you were the one
tearing us apart a second time.
melaniepersson.
7 februari 2009, 20:28
du har stängt alla dörrar
låst alla lås
du har spärrat alla ingångar
kedjat alla möjligheter
och allt jag kan tänka på
är allt det underbara
vi aldrig hade möjligheter till
jag ställer er mot varandra
och undrar när jag kommer
slå mig ner till ro.
melaniepersson.
16 december 2008,
också tog det slut
så snopet när det var över
allt vi kämpat för
bortblåst av vinden
det tog bara slut
och jag vet inte varför
jag minns inga ord
det var bara ett stopp
ett omöjligt hinder
ett berg vi inte
kunde ta oss över
vi som skulle klara allt
besegra allt motstånd
nej det tog bara slut
ett abrupt okontrollerat slut
ett omöjligt hinder
och sen var du inte längre min
det märks kanske
att jag inte förstår.
melaniepersson.
8 november 2008,
jag kan inte
hantera
kontrollera
det knakar i fogarna
krackelerera i kanterna
spricker i mitten
jag står oskyddad
mot dina andetag
mot dina mjuka händer
det blir inga fler
försök
chanser
risker
vi var chanslösa mot evigheten.
melaniepersson.
29 oktober 2008,
jag älskar igår
när vi drog för gardinerna
och låtsades att ingen värld fanns
när du kysste mig på håret
och la armen om mina axlar
jag älskar igår
när solen eller regnet inte spelade roll
för det fanns ingenting
utanför våra fyra väggar
jag älskar igår
jag saknar idag.
melaniepersson.
26 oktober 2008,
kärlek är en säsongssyssla,
vår säsong är slut älskling.
24 oktober 2008,
du borde ta mig ner på jorden, älskling
låt mig inte sväva bland molnen med dig
jag blir bortskämd med din närhet
och vilsen utan dina kyssar
du borde nog ta mig ner på jorden
älskling, innan jag svävar iväg
om du gör det fort, gör det smärtfritt
kanske inte så många drömmar krossas
på vägen ner.
älskling, om du bara visste vad jag önskade.
melaniepersson.
16 oktober 2008,
när du skrattar är jag ganska säker på
att världen stannar upp
som om den tar ett extra andetag
eller bara fryser ögonblicket
bara för att få några millisekunder extra
eller så är det kanske bara min värld
som vacklar och hotar att rasa samman
eller sväva och kanske flyga iväg
fast jag är inte kär.
jag är absolut inte kär.
melaniepersson.
15 oktober 2008,
om det inte blåst närmare storm
blåst flera meter per sekund
och om inte regnet piskat mig i nacken
då hade det kanske inte varit okej
okej att hämnas havet allt som var fel
okej att sitta i genomblöt sand i en timme
på en röd båt i en halvtimme
och hämta andan på en träbänk
då kanske det inte varit okej att springa
tills lungorna skrek efter syre
tills jag inte riktigt såg om vägen svängde
vänster eller höger eller inte alls
men nu blåste det trots allt
ett tiotal meter per sekund
och regnet piskade hela världen just då
och det var nog havets fel trots allt.
och båten. sanden. bänken.
melaniepersson.
15 oktober 2008,
ingenting förutom himlen kan begränsa oss
kan stänga in oss, pressa ner oss
hålla oss tillbaka
ingenting förutom det oändliga
om mitt hjärta får slå i takt med ditt
och min pulsåder får pumpa i takt med din
så ska himlen bli det enda som får begränsa
som får stänga in och pressa ner
the sky will be our limit.
melaniepersson.
14 oktober 2008,
för jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen
när du ser på mig sådär
om du vill att jag ska möta din blick
eller söka någon annans
tar du risken att jag drunknar i dina pupiller
och sedan aldrig mer tar mig upp
för att jag inte vill eller inte kan
eller ber du mig kanske heller
att respektera, acceptera, tolerera
det avstånd som skapats
efter fyrahundrasexton dagar och nätter
jag undrar vad du vill när du ser på mig sådär
och skapar högspänning i luften.
en dag är det bara vi.
melaniepersson.
12 oktober 2008,
Varje gång vi pratat förlorar jag fotfästet
Det är något speciellt med din röst när klockan slagit tolv
Du tar magin ifrån honom
Och får mina nerver att längta efter din hud
Jag är nog din trots allt
Innanför ett skadat skal är jag fortfarande fast
Jag är fast i ditt hjärtas rytm
Fast i dina veners flöde
Trots att hjärnan skriker nej
Och går upp i falsett
Säger; du har det bra nu, du har det bra nu!
Så fingrar jag ändå på fotografiet av ditt leende
Du har det bra nu, du har det bra nu
Har jag?
melaniepersson.
21 augusti 2008, det är inte över.
för er som söker och saknar. jag ber om ursäkt för alla texter ni saknar.
jag skyller på en lycklig period då det är svårt att finna ord för allt det vackra.
ni kanske ska önska mig olycka för att få mer bokstäver, mer ord
men det hoppas jag inte. tack för att ni önskar mer, jag önskar också!
ge inte upp. de säger att efter regn kommer solsken.
21 augusti 2008,
älskling, jag har vaknat bredvid dig säkert hundra gånger nu
ändå är jag fortfarande lika fascinerad varje morgon
jag känner fortfarande samma känslor jag kände första gången
hur kan dina andetag fylla mig med en sådan kraft,
samma kraft som fyra dagar in i november tvåtusensju, älskling?
melaniepersson.
11 augusti 2008,
Tänkte bara meddela att jag uppdaterat med lite olika kategorier
melaniepersson - innehåller mestadels texter
fotograf: melaniepersson - innehåller världens vackraste ansikten
beställningsfotografi - för er som blivit fotograferade och ska välja bilder
Nu hittar vi förhoppningsvis alla lite lättare bland alla ord och bokstäver.
Kommentarer på bilder mottages med värme!
4 augusti 2008,
jaha, nu tänkte jag uppgradera mig lite. så nu får ni inte bara bilder,
ni får en liten story bakom bilden också, så att det blir lite mer action.
det är i alla fall värt att testa och se vad ni tycker. varsågoda!
Mell.
20 juli 2008,
ibland gör du saker som får mig att undra
jag undrar vem du egentligen tänker på
när klockan slår nolltrefyrtioåtta
och du vaknar utan någon speciell anledning
jag undrar vem du tänker på
när mobilen spelar sin välkända alarmsignal
eller vems stämma som ljuder i dina öron
klockan nittonnolltvå en söndagkväll
ibland gör du saker som får mig att undra
och jag finner aldrig riktigt de rätta svaren
jag antar att jag så småningom
helt enkelt bara glömmer vad jag undrade
tills vidare.
15 juli 2008,
Du borde gömma dina bevis
och inte le åt henne så avslöjande
Du borde komma hem om nätterna
och inte hålla hennes hand på en parkbänk
i mörker
Du borde le och säga hej
och inte se mig över axeln.
Hur kan du ringa mig när det passar dig
och påstå att jag inte är närvarande
när dina händer fortfarande
bär värme ifrån hennes?
Hur kan du lägga dig
och kräva närhet varje kväll
med hennes doft i dina kläder?
Hur kan du komma hem
hög på hennes andetag
och låta mig ta dig ner på jorden?
Du spenderar nätterna med att andas
hennes andetag
För att sedan bege dig hem till mig
och ge mig den kvalitetstid jag begär
Din famn är öppen för hennes behov
omfamnar gärna hennes kropps alla celler
Innan du beger dig hem till mig
för en kyss på kinden och ett "jag måste iväg"
Jag drar mig för att somna på kvällen,
jag undrar vem du somnar bredvid.
11 juli 2008,
vi har snubblat runt vid ett helvetesgap
och lekt med tanken på att falla i
gärna stått med ena foten över kanten
men när vi tappade balansen
försvann det påstådda roliga
och utan säkerheten från dina andetag
slog du mitt schemalagda liv ur balans
du skrämde mig långt innanför skinnet
och fick det att krypa under huden
du fick mig att inse att vi har stått för nära
jag faller.
7 juli 2008,
for you my dear
my love will never fade.
